Stolpe ut!

Var och tävlade i helgen, 1m och 1.10 på Alsenbygdens kör och ridklubb. Vi for redan i lördags för att Mirran inte skulle vara så trött tills själva hoppningen, efter en del krångel så fick vi tag på en stallplats på detta gigantiska ställe. Tyvärr fick hon sova själv men det verkade hon klara galant!!

Redan när vi tog ut Mirran på söndagen så märkte vi att hon var laddad, och det bekräftades snabbt då jag satt upp då hon trippade istället för att skritta =). Tyvärr var hon inte bara pigg och het utan också väldigt stark! Men som hon hoppade!!! På framhoppningen var hon ca 20 cm över alla hinder, hur fin som helst! Fast helt galen emellan och emot! haha..=)

På själva banan var hon också väldigt stark så jag var tvungen att sakta av ett flertal gånger för att få tillbaks kontrollen, så även fast vi var högt över alla hinder så fick vi inte rida vår längtade omhoppning eftersom vi lyckades dra på oss ett ynka tidsfel..suck(!)

I 1.10 så hoppade jag fram med gramanen för att få lite mer kontroll över fröken hetsporre, det hjälpte, hon lugnade ner sig men hoppade ändå minst 20 cm över alla hinder. Superfin!!

På själva banan hoppade hon som aldrig förr, högt över allt utom ett hinder som föll..men men..märktes att det var längesedan det var inomhus eftersom hindren stod så nära och Mirran så hoppsugen blev det lite svårt att få henne att hoppa rätt hinder. Hon bjöd på allt, precis allt!! Därav rivningen men man får väl vara nöjd ändå..men min efterlängtade 1.10 nolla lyser med sin frånvaro..en tävling kvar för i år..då jäklar!!

Efter den här helgen förstår jag verkligen varför jag älskar hoppning! Tänk att sitta på en häst som verkar älska att tävla och att hoppa samt gör allt för dig, även om hon ibland försöker hjälpa till lite väl mycket med vägval på banan ;)