Lyckorus!

Igår så for jag, pappa och Mirran till Färsta för att delta i deras banhoppningsträning, som vanligt var vi ute i god tid (vi är aldrig för tidiga utan enbart i god tid enligt mig =p). Det tog lååång tid innan alla på 40 och 60 cm hade hoppat, men Mirran stod i godan ro och åt i transporten samt att pappa fick sitt kaffe så allt var ju bara bra.

Tillslut var det äntligen dags att lasta ur i mörket och efter lite trixande fick jag till all utrustning på rätt plats med alla spännen spända o.s.v. Mirran var otroligt laddad men lyssnade bra när jag ville sakta av och dylikt, hon kändes perfekt helt enkelt.

Hoppade några språng i ridtältet, var på på väg av de flesta gånger för hon hoppar ju som att hindret inte är runt 100 cm utan snarare 130 eller högre =) Tokhästen min!

Sedan var det dags för själva banhoppningen, Mirran lyssnade jättebra, bjöd som en tok på allt och hoppade jääätttehögt över alla hinder, jättehärlig känsla! Dock hoppade hon lite väl högt över ett omhoppningshinder så när jag ville svänga snävt efter det så hade vi lite delade meningar och gick alltså åt skilda håll. Men men..2:a gången jag far av henne.

Det var så nära mellan mina starter i 100 och 110 så jag skrittade bara lite emellan, hon hoppade lika fina språng i 110 dock petade vi såklart ner en bom, suck, men eftersom det bara var träning så fick man ändå hoppa en omhoppning så då passade vi på, rev dock även ett hinder där, ett räcke båda gångerna. Men som hon hoppade på oxrarna, nu vet jag hur det känns att flyga!! Underbar känsla =)

Lever i ett lyckorus när jag tänker på vilken fin häst jag har!